Kyrkbacken

Kyrkbacken, eller ”Backarne” som det kuperade området kallades fram till 1600-talet, var stadens ytterområde mot norr. I den södra delen bodde främst kyrkans folk, lärare och präster i sin borgerliga miljö men längre norrut tog slummen vid. Här bodde de rotlösa, de fattiga och de föraktade, ofta under flera generationer.

Mästermannen, stadens bödel, hörde till de föraktade och hade till och med i denna omgivning en ännu lägre status än de påvra. Han tvingades hålla sig med egen brunn – idag en källa och litet grönområde som alla kan besöka.

Livsvillkoren för folket på Kyrkbacken präglades inte bara av fattigdom utan också av stor ohälsa. Pesten härjade hårt i området 1623 då många avled. Nästa gång var 1711 då vita kors fick målas på ett 20-tal portar.

Kyrkbacken klarade sig undan 1800-talets moderna gatunät och sen ville man riva området under 1900-talets början men 1964 fanns en ny stadsplan med föreskrifter om varlig sanering av Kyrkbacken.

Idag kan man besöka gallerier och hantverksbutiker som det finns flera av på dagens trendiga Kyrkbacke.