Kyrkbacken, eller ”Backarne” som det kuperade området kallades fram till 1600-talet, var stadens ytterområde mot norr. I den södra delen bodde främst kyrkans folk, lärare och präster i sin borgerliga miljö men längre norrut tog slummen vid. Här bodde de rotlösa, de fattiga och de föraktade, ofta under flera generationer.

Mästermannen, stadens bödel, hörde till de föraktade och hade till och med i denna omgivning en ännu lägre status än de påvra. Han tvingades hålla sig med egen brunn – idag en källa och litet grönområde som alla kan besöka.