Strängnäs till Eskilstuna med två slott.

Strängnäs är väl värd ett besök och har man varit i Mariefred så rekommenderas Strängnäs nästa gång. Staden har haft stort historiskt värde inte minst då det varit stiftsstad med domkyrka där Södermanlands biskop. Den mest kände biskopen hette Rogge och Roggeborgen finns kvar sedan 1400-talet. Det var alltså inget smeknamn på Roger utan en biskop Kort Rogge med tyska anor.

Den gamla staden blandar pittoresk gammal träbebyggelse med ståndsmässiga stenhus och är sevärd året om. Hamnen i Västerviken drar till sig många flanörer och längs vattnet kan man runda hela Lurudden den röda kvarnen ligger bort till ångbåtshamnen där man ser nämnda Roggeborg. Äter gör man bäst på Edsbacka Bistro som drivs av Christer Lingström och sommartid finns bad vid Visholmen.

Trippa har en promenad i Strängnäs som täcker det mest intressanta. Strängnäs - stadspromenad.

Att åka över broar är något speciellt. Samhället Björsund är väl kanske inte skäl nog att åka hit men passagen över bron är ett av många fina scenerier i denna del av Sörmland. Björ är ett fornnordiskt ord för bäver och häromkring finns gott om förutsättningar för bäver så länge deras bon får vara kvar här.

Fiholms slott uppfördes på 1600-talet av Axel Oxenstierna på platsen för medeltida gods där han vuxit upp. Som rikskansler var han inte bara en av landets mäktigaste män utan även en av de rikaste. Slottet ritades av Simon de Vallé fransk-holländsk renässansstil. Men bygget leddes av Nicodemus Tessin d.ä. som då bara var 25 år vars son med samma namn är ju känd som Kungliga Slottets arkitekt.

Axel Oxenstiernas son Johan däremot var, sägs det, måttligt imponerad av byggnaderna. Nyss hemkommen från de westfaliska fredsförhandlingarna efter 30-åriga kriget tyckte han att flyglarna såg ut som de tyska stall han sett där. Då utbrister fader Axel: Om detta är stall kan du själv bygga fähuset. Det kanske är därför som den tänkta huvudbyggnaden aldrig byggdes och man istället lät ena flygeln bli huvudbyggnad och den andra bostäder åt tjänstefolk.

Parken är öppen för allmänheten och slottet har visningar för privata bokade grupper. Sommartid är det kafé, presentbod och utställningar i stenladugården.

Sigurdristningen är inte främst känd för runorna, utan de unika figurerna som illustrerar sagan om Sigurd, som bland annat dräper Fafne. Sagan om Sigurd, där människor blandas med gudar, återkommer i flera andra sagor runt om i Europa. Bland annat den isländska Snorres Edda och nordiska Völsungsagan men även i sydtyska Nibelungensången som tonsatts av Wagner. Då kallat Nibelungens ring där huvudpersonen kallas det snarlika Sigfrid istället.

Sigurdristningen runinristning berättar om en Sigrid som lät uppföra en bro efter sin döde man Holger. Ristningen ligger mycket riktigt vid ett gammalt vadställe som med tiden gjordes till en bro och det är den runorna handlar om. Från platsen ser man brofästet på ristningens sida och på andra sidan vid andra brofästet. Dessa resten av brofästen har man på senare år för synlighetens skull målat med illröd färg.

Slottsområdet har mycket att erbjuda. Slottet är enastående vackert och är idag konferensanläggning med café och ala carte restaurang i klassisk miljö. Slottsparken och de stora gräsytorna vid badstranden är perfekta för picnic.  Sundbyholms slott är annars mest känt för en av Prins Eugens mest berömda tavlor, Det gamla slottet, som hänger på Waldermarsudde. Vid platsen där han hade sitt stafli uppställt när tavlan målades finns en staty av prinsen.

Sundbyholms slott är verkligen gammalt som tavlans titel nämner och har en rik historia. Ursprungligen ägt av Johanniterorden men efter reformationen drogs slottet in till kronan och blev kungsgård. Det var riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhielm som fick slottet 1627 och successivt byggde om det till nuvarande utseende. Han hade ett minst sagt händelserikt liv och det kanske mest tragiska var när han efter en lång fångenskap i utlandet återkommer, får veta att hans tilltänkta fru Anna Åkesson Bååt på Tidö, gått och gift sig och skaffat barn med Axel Oxenstierna i ”grannslottet” Fiholm.

Eskilstuna har fått sitt namn efter Eskil som försökte kristna Sörmlänningarna men de tackade nej och hade ihjäl honom. Han blev helgonförklarad och landskapets skyddshelgon som förr gjorde att många pilgrimmer sökte sig till hans reliker. Staden har länge varit en utpräglad industristad men har på senare år fått annan tillväxt i och med Mälardalens högskola.

Det man bara måste besöka är Rademachersmedjorna, där hantverkare visar upp traditionellt hantverk i trähusen från 1600-talet. Munktell, m-et i Volvo BM som gör lastvagnar, hade verkstäder i stan som idag är museum med verkstadsmekanisk historia. Det nyligen kritiserade Parken Zoo är värt ett besök bland annat för deras udda djur. Den mäktigt breda Eskilstunaån med grönskande parker passar bra för en picknick.