De båda par-ruinerna Drotten och S:t Lars är två av Visbys med välbevarade.

Katolska byggnader var inte intressanta efter reformationen. Tack vare lågkonjunktur så slapp de bli byggnadsmaterial åt andra byggprojekt.  Istället användes de som fähus och stall för stadens husdjur.

Sankt Olofs ruin har endast sitt västra torn kvar och är de ruin som förfallit mest i Visby. Men den lever upp ändå tack vara att den är helt täckt i murgröna och anses vara en mycket romantisk plats som drar till sig turturduvor. Murgrönan tros vara mycket gammal.

Bebyggelsen ovanför domkyrkan brandhärjades och jämnades med marken 1744 då lågorna från kyrkans torn, som hade fattat eld, nådde upp på branten. Sen den tiden blev det kvar en öppen plats som idag är en perfekt utsiktsplats vid klintkanten.

Man ser från söder till norr: S:ta Carin, nya hamnen, Johan Målares hus, S:t Lars, Drotten, S:t Clemens, Helgeand och S:t Nicolai, Göransporten, Långa Lisa och Norderport

Denna stenbyggnad, ursprungligen från 1100-talet, som från mitten av 1700-talet kom att bebos av en rik handelsfamilj vid namn Donner. Det var en tysk handelsman Jörgen Hinrich Donner som gifte in sig i en gotländsk släkt. Därav namnet Donnerska huset.

Handelsmannen dör tidigt men hans fru Anna Greta Donner bestämde sig för att ta över. Hon blev något så unikt som en kvinna som på 1700-talet drev Östersjöns största handelsimperium.  Men för att hennes tyska handelspartners ska kunna göra affärer, adresseras hon madame herr Donner.