Västervik till Oskarshamn - byar, fiskeläge och en gruva.

Gladhammarsgruvorna tillhör de äldsta i landet. De har med kortare och längre uppehåll bearbetats under en lång tidsrymd.

Vid arkeologiska undersökningar 2009-2011 har man funnit att någon form av brytning och metallhantering har funnits så tidigt som på 1100-talet. Järnmalm bröts från år 1525 och en hytta för järnframställning fanns vid Torsfallsån ett år senare. Kopparmalm började brytas på 1560-talet då greve Svante Sture får höra talas om att järnmalmen vid Gladhammar var så uppblandad med koppar och svavel, det vill säga kopparkis, att järnet i praktiken var odugligt.

På plats finns information om gruvornas historia och fikaplats. Det finns en kortare vandringsled som tar dig förbi gruvorna och ner till sjön. För dig som vill vandra längre går Tjustleden förbi.

Öppettider:  Alla dagar, hela året

Fri entré

Text: Visit Småland

Offerlund

Lunds by ligger i Gladhammars socken i Tjust härad. Lund eller Lunden, var troligen uppkallad efter en forntida offerlund. I gamla tider lär Gladhammars prästgård legat en bit ifrån den nuvarande på en äng som kallas ”tomten” och flyttades 1623 till Västrum. Prästgården skulle bli gruvfogdeboställe. ”Tomten” ligger strax bakom hembygdsgården ner mot ån.

Gästgiveri

Förr hade man i byn flera åligganden, som man turades om med. Det gällde t ex härbärgerandet av tiggare och vandrare som krävde gratis logi. Fördelandet av denna börda skedde med en s k ”fattigklubba”, som främligen fick hämta hos den som sist tagit emot och föra klubban till den, som stod i tur. Även skyldighet att hålla gästgiveri turades man om med, månadsvis enligt ett ordningsschema medsols runt torget.

Skjutslag

Lunds by ingick tillsammans med några andra byar också i ett skjutslag, där man under en vecka fick hålla häst och vagn och skjutskarl. Den som stod i tur att köra underrättades genom en s k ”budklubba” eller ”skjutsklubba”. Ägorna i byn var ofta gemensamma både i åker och äng före laga skifte och skogen var helt odelad. Man delade även på ett   s. k.  ”ålhus”, brygghus, såg, smedja, bastu och rökhus.

Koboltgruva

En kilometer från byn ligger en nedlagd koboltgruva som förr lär ha brukats av byalaget. Ägogemenskapen har här gått något vidare än som annars var brukligt.

De åtta husen

De åtta mangårdsbyggnaderna ligger med långsidorna mot torget med två korsande gator. Gatan uppåt kallades för Kårbyvägen och nedåt för Kyrkovägen. Vägen mot den före detta lanthandeln i Gladhammar var Stadsvägen och motsatta vägen hette Getterumsvägen.

Husen i byn är panelade och rödfärgade och i storlek och planlösning i huvudsak lika varandra. Husen har alla huvudingångar mot torget. Till  gårdsplatser bakom husen leder endast köksingångar. Detta är något ovanligt då svenska bondestugor förr alltid hade ingång från gården. Således blir torget på en gång torg, gata och gård. Bebyggelsen som finns här idag stammar från 1700-talets början, medan husens övervåningar ofta är påbyggda under 1800-talet. Bakom bostadshusen ligger ladugårdar och undantagsstugor. Från år 1686 utvecklades byn till sitt nuvarande utseende med sin typiska släktbykaraktär. Karl XI hade då förlänat Lunden som varit kronohemman i flera årtionden till bondeståndets talman Per Olsson, en namnkunnig och välaktad man i Gladhammar, ledamot av och talesman för Bondeståndet.

Släktby

Efter Per Olssons död, 1692, blev Lunds by genom arvskiften och hemmansklyvning en typisk släktby, där delägarna i första generationen var en son och två mågar, sedan kusiner, osv. Redan på 1750-talet fanns det åtta hushåll i byn. Fram till 1894 var samtliga åtta hushåll ättlingar till Per Olsson och bland de nuvarande ägarna är det fem hushåll, som kan räkna sig som ättlingar. Ända fram till 1916 var byn oskiftad och släktförhållandena torde varit anledning till att byn inte splittrades vid laga skifte 1915-1917.

Lusknäppa

Vid bäcken, som rinner genom byn, finns också en bysåg med vattenhjul. Den är nu ur bruk men användes till 1929. I byn finns även en sevärd ryggåsstuga från början av 1800-talet med öknamnet ”Lusknäppa”, ett namn som den fått under den tid då den användes för att härbärgera vägarnas vandringsmän.

Blankaholms Gästhamn ligger på gränsen mellan södra Tjust och Misterhults skärgård. Det är 200 m till den trevliga lanthandeln som även är ombud för apotek och systembolag. Här finns restauranger, café och glassbar närhet till camping och bad.

Gästgiveriet ligger mitt i Blankaholm och erbjuder övernattning i rum och lägenhet med närhet till hav och skärgård. Passa på att som gäst på Gästgiveriet låna husets båt och prova fiskelyckan ute bland öarna. Gästgiveriet har en restaurang och de arrangerar konferenser och musikaftnar. Du kan även besöka Galleri Muisen, en konsthall med träkonst.

Text: Visit Småland

Njut av det gamla kulturlandskapet omkring den oskiftade byn med bebyggelse från 1700- och 1800-talen. Klungan av rödmålade hus ligger i ett ljust, öppet landskap, med vindlande smala grusvägar och kilometervis med gärdesgårdar.

Stensjö by förflyttar dig långt tillbaka i tiden. Ett landskap som har skapats av slåtter och bete genom århundradena och som fortfarande sköts, delvis, på traditionellt sätt. I hagarna lever får, kor och grisar. Miljön känns igen från Astrid Lindgrens filmer om Barnen i Bullerbyn. Flera scener är tagna direkt i byn eller på vägarna kring byn.

Byn Stensjö nämns för första gången i skrift 1351 – Stenzöö, ”den steniga ön”. Namnet får sin förklaring om man tittar på hur landskapet såg ut innan bäckar och andra vattendrag dikades ut för att ge odlingsmark. Den äldsta kartan över Stensjö är från 1709. Hela Stensjö ägdes då av Wendela Hammarskjöld och brukades av en arrendator. När storskiftet genomfördes 1815–1816 fanns det fem ägare, men skiftet ledde till en tvist, som blev orsaken till att nästa reform, laga skiftet 1850, inte genomfördes här. Tack vare det fick alla gårdar ligga kvar i byn i stället för att flyttas ut.

Det finns också möjlighet att gå tre olika markerade vandringsleder runt kulturlandskapet för att ytterligare insupa den vackra omgivningen.

Text: Visit Småland