Vallentuna

En gård som omnämns redan på 1200-talet och som på 1500-talet ägdes av Claes Eriksson Fleming som var Sveriges förste riksamiral och inblandad i tronstriderna mellan Gustav Vasas söner.

Flera järnåldersgravfält förankrar gården i förhistorisk tid. 1638 omtalas Sjöberg som frälsegård och vid seklets mitt som säteri. Under krigs- och nödåren vid 1700-talets början lämnades egendomen i likhet med Svistaholm att förfalla.

Den vitmålade, naturskönt belägna 1700-tals byggnaden som idag utgör Sjöbergs mangårdsbyggnad var ursprungligen en flygel i en äldre gårdsanläggning. Även den andra flygeln är bevarad och i närheten spåras alltjämt grunden efter det äldre corps-de-logiet.

Össeby kyrkoruin är synlig från europavägen till Norrtälje men innan vägens nya sträckning på 80-talet fick resenärer till Norrtälje även möjlighet att se grannkyrkan Össeby-Garns kyrka som tidigare hette Garns kyrka.

Össeby kyrka byggdes på 1200-talet i trä men byggdes om till stenkyrka först på 1400-talet. 1man valde att slå samman Garn och Össeby på 1800-talet så bildades Össeby-Garns kyrka som ligger på andra sidan ån. Idag används ruinen för friluftsgudstjänster, där man sitter på bänkar som är från månghundraåring ek, skänkta från Kårsta i Vallentuna.

Kyrkan har i hög grad bevarat sitt medeltida utseende. Till det äldsta partiet, koret, anslöt troligen från början ett provisoriskt långhus av trä, vilket under 1200-talets senare hälft ersattes med det nuvarande i gråsten. Kyrkans tegelvalv tillkom I flera etapper under 1300-talet.

De under samma sekel utförda kalkmålningarna samt några medeltida träskulpturer tillhör de mest intressanta sevärdheterna. Dopfunten av sandsten härstammar från Össeby forna kyrka. Den närbelägna klockstapeln kan till sina äldsta delar härröra från 1600-talet.

Gården ägdes av en anfader till Gustav Vasa för 600 år sedan. Därefter har adelssläkter som Silversparre, Cronhielm, Silverstolpe ägt det med tiden förfallna godset tills att en boktryckare Waldén renoverade gården på mitten av 1800-talet. I den vackra hagen finns gravfält från järnåldern. Här är utsikten över Garnsviken fin.

Kyrkan har anor från 1200-talet, men långt tidigare låg bygdens centrum här. Tre stora gravfält ligger i närheten av kyrkan. Från Klockstapelsbacken norrut kan man se precis hur strandlinjen gick under stenåldern och bronsåldern. All åkermark (idag golfbana) låg då under vatten! Längst in i viken, vid Lappdal, finns rester aven stenåldersboplats.

Det röjda gravfältet på ömse sidor om vägen består av högar och runda samt rektangulära stensättningar från äldre och yngre järnåldern (500 f Kr - 1050 e Kr). Vid denna tid blev de döda vanligtvis brända på bål tillsammans med sina tillhörigheter. När man gräver ut dylika gravfält påträffas, förutom brända ben, ofta mer eller mindre brandskadade lerkärl och enklare personliga ägodelar, ibland även vapen.

Åkers kanal går längs den gamla farleden från vikingatiden. Landhöjningen gjorde den ofarbar och på 1820-talet beslöt man att muddra upp 4 km lång sträcka med en tillhörande sluss. På 1860-talet trafikerades sträckan Stockholm-Brottby med ångbåtarna Åkers kanal och Nya Åkers kanal. När Roslagsbanan byggdes 1901 så försköts fokus mot stationssamhället. På 1920-talet tog biltrafiken över mer och mer till att kanaltrafiken helt upphörde 1939. "Åkers kanal är den enda kanalen i Stockholms län som bevarat sin äldre karaktär" skriver Stockholms läns museum vilket gör kanalen extra värdefull.

Stora Säby är en av de besöksgårdar runt om i Sverige som deltar i LRFs projekt för att öka turismen på landsbygden. Det är både utflyktsmål och en handelsplats för hem, trädgård, hantverk och fritid. Bredvid den moderna lantgården ligger den historiska herrgården.

Den pietetsfullt restaurerade, omistliga herrgården torde ha uppförts 1659 av ståthållaren på Stockholms slott Johan Apelroth. Mangårdsbyggnad i karolinsk stil erhöll sitt nuvarande utseende med ytterpanel, fönsterluckor och pilastrar på 1760-talet.

Den magnifika nordfasaden kröns av en elegant frontespis i barock. Byggnaden, delvis omgiven aven trädgård, flankeras av ett ålderdomligt knuttimrat ekonomihus och av en vacker flygel från 1700-talet.

Till gården hör ett stort gravfält med 70 gravar som hört till områdets förhistoriska bebyggelse.

Jarlabankens bro uppfördes av storbonden Jarlabanken på mitten av tiohundratalet. Ett våtmarksområde fick en cirka 150 meter lång vägbank och flera runstenar restes även på platsen. Hur bron såg ut från början vet man inte säkert men stora delar av den har restaurerats till det utseende man vet att den hade omkring år 1700. Detta är ett av Sveriges mest omskrivna historiska monument. 

I parken kan du lära dig mer om besöksmål i närheten, om 1000-talets samhälle och till och mer prova på att rista runor. Öppet året runt, dygnet runt.

På 1400-talet murades två delar av en runsten in i vapenhusets vägg. De ristades på 1000-talet och berättar om Holme, som dött i Italien. Dagens stenkyrka från 1200-talets slut, har troligen haft en föregångare av trä. Kanske var det här Jarlabankes gård låg?

Denna kyrka uppfördes på slutet av 1200-talet och man tror att det tidigare låg en föregångare av trä på samma plats. På 1400-talet murade man in två delar av en runsten i vapenhusets vägg. Ristningarna gjordes på 1000-talet och berättar om Holme, som dött i Italien.

Konsten i kyrkan består bland annat av takmålningar som skapades av Albertus Pictor på slutet av 1400-talet. Det kanske mest kända motivet, där Döden spelar schack, lär ha inspirerat Ingmar Bergman till den kända scenen i Sjunde inseglet.

Här har arkeologer undersökt en grav där de tror sig veta namnet på den gravlagda: Estrid. Hon reste många runstenar i trakten. Tre av dem står här, i en hage en bit från vägen. På stenarna berättas ett gripande familjedrama.

För tusen år sedan passerade man över ån på samma ställe som idag. Det visar två runhällar som ligger söder om ån, alldeles intill vägen. Längre norrut står en runsten, rest till minne av Jarlabanke. Ytterligare en bit norrut ligger ett gravfält. Det visar att det också låg en gård här på vikingatiden. På gravfältet finns ytterligare en runhäll som vetter mot vägen. Denna upptäcktes så sent som 1946.

Här finns det mycket historia att uppleva för den nyfikne. Två runhällar som ligger söder om ån visar att man fortfarande passerar över ån på samma ställe som för tusen år sedan. En bit norrut står en runsten som restes till minne av Jarlabanke. Ytterligare en bit norrut finns ett gravfält och på den ytterligare en runhäll, upptäckt så sent som 1946. Detta visar på att det även låg en gård på platsen på vikingatiden.

Vid Fällbro finns även en naturstig som börjar precis vid parkeringen.

På två runstenar möter vi Skålhamrasläkten. De grundade också Arkils tingstad, på andra sidan sjön. En av stenarna har Englandsplundraren Ulf i Bårresta rest över sin vän Ulf i Skålhamra. På stenen finns också en ovanlig korsform, förebilden till Täby kommuns vapen. Stenarna står nu intill det som tidigare varit strandkant. Härifrån gick landvägen mot Skålhamra gård. Lindö rest stenarna och gjort bron.

Vid Gällsta står det tre runstenar som omnämner fyra generationer av samma släkt. Här finns ytterligare en sten som inte har någon runinskrift, men väl ett kors. En av stenarna är signerad av Öpir, en flitigt anlitad runristare vid tiohundratalets slut. En av stenarna har en tydlig lagning. På 1800-talet var den kluven mitt itu. Delarna användes som grindstolpar på en gård här i närheten.

På två runstenar berättar Ulfs söner i Skålhamra att de rest stenarna, gjort en stor stav och anlagt denna tingsplats till minnet av sin far. I marken syns en fantasieggande fyrkantig stenkrets. Exakt vad man gjorde på en tingsplats vid denna tid är oklart. Besökare lade till med båt alldeles intill. Vid sjön alldeles brevid finns en rastplats med bänkar.

Här kan du se flera olika exempel på runristningar: stenhuggare som ristat sina namn med runor när kyrkan byggdes vid 1100-talets slut, en runsten inmurad i väggen som berättar om ett skeppsbrott och en av Jarlabankes egna stenar. Denna har gått sönder och sedan ristats om på baksidan. På stenen meddelar Jarlabanke att han gjort tingsplatsen och att han ensam bestämmer över hela området. Längs östra kyrkogårdsmuren står en halv runsten.