Stockholm

Vackert belägen vid en mysig park ligger detta bad på Lilla Essingens nordvästra hörn med Fredells klippor rakt över. En liten badbrygga kan man dyka från eller fegkliva i från. Sommartid passerar både fritids- och passagerar båtar här att titta på.

Stockholms mest tätbefolkade ö har trots det – eller tack vare kanske – två parker. Den här är perfekt att pausa i, snarare än att strosa igenom.

En verkligt lyckad atoll på den nybyggda delen av Lilla Essingen. Alldeles brevid på Primusgatan finns en Deli där man kan köpa picnicmat och den stora hästskoformade bryggan är jättetrevlig att äta på.

Från att tidigare inrymt kritikerrosade krogen Lux som var just lyxig mat är det nu vardagslyx som gäller. Restaurangen ligger i Electrolux gamla marketenteri eller matsal. AB Lux flyttade till Lilla Essingen 1908 och när det slogs samman med Elektromekaniska AB 1919 bildades Elektrolux, sedemera Electrolux. På senare tid är restaurangen berömd för att den brann upp men upp­byggd igen. Restaurangbyggnaden är K-märkt.

Adress: Primusgatan 116, Stockholm

Kontakt och boka bord
08-619 01 90

Grönområdet bestod ursprungligen av en bergknalle, strandpromenad och lite gräs. Parken rustades när de stora industrierna på 2000-talet ersattes med sjönära privatboenden i den högre prisklassen.

Byggdes 1837 av Carl Modeer som var arbetschef på Långholmsfängelset och bodde här fram till sin död. Lars Ohlsson Smith, "Brännvinskungen" som bryggde renat på Reimersholme, lade 1877 till västra flygeln med musik- och biljardsalong, alias Brännvinskungens sal. Efter hans konkurs har här drivits mentalsjukhus, hem för finska krigsbarn och narkomanvård. Numera festvåning.

Långholmens tidigaste inrättning, med tullhandlingar från 1624, låg först vid Långholmsbadet och sedan i Stora Henriksvik innan den flyttade hit 1785. Men du behöver inte gömma undan picknickvinet. Den siste tullaren lämnade byggnaden 1857, då Långholmens fängelsevakter flyttade in. Idag är byggnaden en privatbostad.

Trängs med moderiktiga reklamare som läser tidningen Filter, lattemorsor, i-pad-pappor och andra lustiga typer vid Långholmsbadet. Ett jättepopulärt bad med fin utsikt mot Riddarfjärden.

Byggdes tio år efter 1940 års fängelsereform helt enligt Philadelphiamodellen, dvs med celler längs ytterväggarna, korridor innanför och öppet i mitten precis som i amerikanska filmer. Ersattes 1973 med Centralfängelset.

Det lilla museet över Carl Michael Bellman, hans liv, sånger och gestalter, Gustaf den III:s Sverige och 1700-talets Stockholm är sammanbyggt med kafé och trädgård. Bellmanmuseet kostar inget i inträde men kan avnjutas med fika.

Bellman som sjunger om Stora Henriksvik/Lilla sjötullen i Fredmans Epistel nr 48, den som börjar ”Solen glimmar blank och trind”.

Långholmsmuren 21,  Stockholm
Tel: 08-669 69 69

Om man vill ha lite mer ”privacy” är klipporna en skönare plats för bad på Långholmen än strandbadet. Här kan man i lugn och ro (läs nästan) läsa en god bok och blicka ut över Riddarfjärden och Söders höjder.

Här har mången straffånge slavat. 1985 firades 300-årsjubileum, men 2007 var konkursen ett faktum och man trodde att en industriepok gått i graven. Nu är dock varvet igång och man gör alla typer av båtreparationer,

Också ett arv från öns alkoholdränkta historia. Tänk på de här bamsingarna nästa gång du dricker Reimersholmes akvavit!

Lars Olsson Smith var en svensk industriman som gick under smeknamnet Brännvinskungen, eftersom han dominerade brännvinsbranschen i Stockholm mot slutet av 1800-talet. Det är honom du kan tacka (eller förbanna) för Absolut rent brännvin. Bränneriet drevs ända fram till och med 1978 och från bryggan ser du, beroende på vart näsan pekar, Gröndal Essingeöarna eller Långholmens västra del. Som du märker är det bostäder där nu.

Både ön och malmgården har fått sina namn efter hattmakaren Anders Reimers som från 1782 arrenderade östra delen av ön och 1784 köpte gården som fanns där sedan tidigare. Reimers var en duktig och omtyckt grosshandlare som hann med att vara både rådman och riksdagsman innan karriären och livet var till ända 1816. Minnesstenen som hans vänner reste över honom 1798 – och som kan läsas än idag – var alltså inte en dödsruna, utan en hyllning i samband med en midsommarfest på malmgården.