Ett lite annorlunda teknikmuseum som fokuserar på bensinmackar från 1920-tal till 1960-tal och allt möjligt kring den så motarbetade bensinen. Sommaröppet, men grupper året om. Trevlig nostalgi!
Här visas ortens arbetsliv under 300 år. Flera uppbyggda miljöer ger en extra autencitet. En stor mängd föremål väcker minnen hos besökaren. Var 1996 nominerat till världens bästa museum.
Ett arbetslivsmuseum som är populärt för alla åldrar som speglar brukets och samhällets mer än 300-åriga historia. En del visar en lägenhet från 40-50 tal, ett annat rum om Folkets Hus, ett idrottsrum och en maskinhall.
1996 var museet nominerat till Europas bästa och är verkligen intressant.
För barn rekommenderas att gå Trollstigen strax intill som utgår från museets parkering.
Gillar man bandy så kan man ta ett snack med personalen som kan berätta om det forna storlagets bragder.
En mycket speciell plats. Är det en konstinstallation eller skrot? Svaret är väl både och. Ursprungligen en samling skrotbildar som med tiden höjdes till en sevärdhet trots myndigheters protester.
Bilkyrkogården och berättelsen om Åke på myren
Han hette Åke Danielsson men kallades för Åke på myren. Åke föddes i början på 1900-talet och började arbeta som dräng på en gård i Skåne. Det var ett hårt arbete med långa dagar 7 dagar i veckan. I början på 30-talet kunde Åke äntligen återvända till Småland. Efter några år så spirande den småländska entreprenörsandan, Åke köpte en bit torvmosse och en stor bredbladig spade. Han skulle bli torvfabrikör! Torven bröts och "berikades" i stallarna för att sedan bli ett eftertraktat gödningsmedel. Men torven var hård och konkurrensen ökade så Åke byggde sin egen rivmaskin som drevs av gamla uttjänta bilmotorer. Förutom torvfabriken byggde han sig även ett hus. Inte stort, på 12 m2 hyste han såväl kök som sovrum och vardagsrum. Till isolering använda han sig av sin torv! Man kan forttarande se huset idag, liksom resterna av torvfabriken.
Livet blev ljusare för många människor under efterkrigstiden. Inte minst märkets det hos bilhandlarna och i mitten på 1900-talet så blev bilen lite av "var mans egendom". Men efter hand så gav bilarna upp och många hamnade övergivna inkörda i skogarna. Under den här perioden började Åkes bilskrot bli omtalad. Verksamheten med bilskroten växte och torvbrytningen minskade.. Efterhand blev Åke mer och mer expert på olika modeller och reservdelar från olika bilar blev eftertraktade. Åke var medveten om miljöregler och tömde bilarna på oljor, batterier och annat miljöfarligt. Var det kanske så att Åke utan att vara medventen om det blev en av våra pionjärer inom återvinning. Bilskroten blev mer och mer omtalad och besökarna var många!
Men Åke blir äldre och börjar dra ner på takten. 1974 köper han sin sista skrotbil och verksamheten består numera bara av försäljning av reservdelar, det är slutmekat nu.
Alla uppskattar inte verksamheten och i slutet på 1900-talet så beslutar kommunen att alla bilvrak på mossen ska rensas bort och forslas till en auktoriserad återvinningsindustri. Ett vite utdöms om inte allt är borta inom utsatt tid. Vid denna tid bor Åke på ett servicehem och har problem med hälsan och det krassa beslutet blir tacket för att han under alla år tagit hand om bilar som annars skulle stått i markerna och varit miljöbovar.
Många blir upprörda över det hårda beslutet och engagerar sig för Åke och bilskoten. En av dem är dåvarande museichefen i Växjö, Karl-Johan Krantz som föreslår att hela området ska skyddas och bli ett kulturreservat. Frågan går till Länsstyrelsen och sedan även till regeringskansliet. Men alla instanser går på kommunens linje, dvs allt ska bort.
Efter nya rubriker, protester och synpunkter kallar så slutligen kommunen till ett nytt stormöte. Man samlas ute på myren och representanter för olika intressenter finns på plats. Efter en vandring på myren blan de gamla karosserna så backar kommunen slutligen från sitt krav. Bilvraken får ligga kvar och ingen ska belastas med några saneringskostnader. Karl-Johan Krantz säger nöjt i en tidningsratikel att "...och nu när vi vet hur det hela kommer att sluta vilar det liksom en andäktighet över platsen".
Och det är lite så det är, när man idag vandrar bland de gamla karosserna - andäktigt! En märklig kontrast mellan en nutida ruin och den skira vackra grönskan. Ormbunkarna som växer upp genom plåt som av rost mest ser ut som spetstyg. Solen som bryter genom trädens lövverk som i gryningen ger ett varmt sken sken över platsen.
Allemansrätten råder och det kostar inget att vandra runt bland vraken. Njuta av stillheten och lugnet, låt alla delar vara kvar och var rädd om miljön!
Detta en kort version om Åke på myren och hans bilskrot.
Text: Visit Tingsryd.
BP Nostalgimack med interiör från 1955 då den öppnades och var i bruk till 1983. 2001 invigdes macken till Nostalgimuseum och är idag inredd som den såg ut på 1950- och 60-talen.
2020 var det 65 år sedan BP macken uppfördes. 1955 byggdes den av Simon och Eina Carlsson, som senare kom att bli mina (Siewerts) svärföräldrar, när jag gifte mig med Kersti. Snart är det 60-års jubileum!
Det var dåvarande Landsfiskalen i Kisa, Gösta Wikström, som besiktigade macken tillsammans med Brandchefen i Norra Kinda Kommun, Rune Johansson.
Förrättningskostnad: 15 kr
Reskostnad med taxi: 33 kr
Stämpelavgift: 3 kr
Protokollavgift: 1:30 kr
Byggnaden levererades av Gullringshus till ett pris av 2.860 kr.
Försäljningen på den tiden bestod bland annat av bensin, oljor, reservdelar samt godis. Bensinen kostade då 62 öre per liter och 1 l olja 2:25 kr.
Verksamheten pågick fram till 1982, då försäljningen upphörde.
År 2001, 15/9, återinvigdes BP Nostalgimack av Ordf. i Kinda Kultur- och Fritidsnämd, Torbjörn Gustavsson, Kisa.
Text hemsidan
På en liten bro tar man sig ut till Valön där den lilla festplatsen huserar sedan 1956. På kafét serveras enkel men vällagad mat som Valöburgare, räkmacka, lokalt tillverkad ostkaka och kalvdans.
Denna underbara ö som ligger i sjön Björkern har också en fin badplats. Badet i sjön Björken är anpassat för både stora och små, där det finns både strand, bryggor och hopptorn.
Valö sommarservering är en uteservering i naturskön miljö. På Valö är närproducerade och lokala råvaror och de samarbetar med de lokala producenter som finns i omkring bl.a Basunda gård.
Man grillar Valö-burgare, ”räkmacka” som vi är mest kända för, får ni alltid nygjord. Man är en del av Kinda Mat – god, nyttig och närproducerad mat. Med bl.a Fresons ostkaka, kalvdans, grönsaker och ägg. Kinda gurka med senap och goda sylter från HargOdlarna.
Det finns möjlighet att boka en egen kajak eller varför inte ta en kurs i kajakpaddling? Vid dåligt väder finns sittplatser i inglasade uterum.
Vill man sova över så finns det sovplatser på Björkfors Vandrarhem.
Utskrift
