Skåne

I slutet av 1800-talet strandade två gotländska fiskare i sundet och blev undsatta på strandängarna söder om Malmö. Hur sann skrönan är vet ingen riktigt, men enligt den ska fiskarna ha berättat för storbonden Lars Hermodsson om omgivningens rikedomar. Precis som hemma hos dem räckte det ju med att sparka på marken för att se hur rik på kalk den var.
 
Hermodsson började med att gräva ut det första kalkbrottet vilket blev inledningen till en storslagen industriepok. 1903 invigdes vad som då var Sveriges modernaste cementfabrik och för att kunna frakta ut produkterna byggdes en långsmal halvö ut i sundet där man anlade en djuphamn. Halvön skapades med utgrävt restmaterial från kalkbrotten, s.k. skrotsten. Lera till cementproduktionen utvanns först utanför Lund, sedan grävdes denna ut direkt utanför cementfabriken.
 
En ny ort, Klagshamn (en sammanslagning av Västra Klagstorps hamn) växte upp med arbetar- och direktörsbostäder, krog och serviceinrättningar. En fiskehamn anlades söder om den gamla djuphamnen. Men storhetstiden tog slut 1938 då all industriproduktion lades ner. Fabriker och andra byggnader revs eller började förfalla. Frånsett en tillfällig soptipp på 1960-talet och anläggandet av ett reningsverk är de följande decennierna kända som den "sovande perioden" i ortens historia.
 
I början av 1990-talet byggdes det första, större bostadsområdet i södra delen. Detta följdes i början av 2000-talet av flera andra och idag är Klagshamn en av de mest attraktiva bostadsorterna i Malmö kommun med en kraftigt ökande folkmängd. Av de gamla industribyggnaderna har den gamla kalkugnen renoverats till originalskick och förvaltas idag av Malmö museer medan cementfabriken fått förfalla.
 
Växter och djur har efter hand invaderat den långsmala utfyllnadsmassan som vi idag kallar Klagshamnsudden. I det stora kalkbrottet häckar skägg- och gråhakedopping samt brun kärrhök. Det första (idag kallat lilla) kalkbrottet är en fristad för flera arter av groddjur. Skyddade arter som blå svärdslilja, orkidéer och flera arter dagfjärilar har funnit sig väl tillrätta i de kalkrika markerna och området är en viktig lokal för rastande fåglar.
 
Udden är mycket populär bland friluftsälskare, här finns en ryttarförening med stor ungdomsverksamhet, surfklubb och aktiv hamnförening för att tillgodose dessa intressen. Den välbesökta badstranden längst ut på nordsidan får påfyllning varje år med några ton finkornig havssand för att behålla sin kvalitet.

Text: Malmö stad

Lillehem naturreservat har en värdefull blandning av den ovanliga naturtypen sandstäpp, torra betesmarker, ädellövskog och vattendrag.

Här kan man uppleva en enastående utsikt över backarna i Drakamöllans naturreservat och se Hörrödsåns lopp genom betesmarkerna i Lillehem. Detta får man uppleva om man bestiger höjden vid Äskebjär som är intill den plats som markerats för naturreservatet.

Här passerar Blåvingeleden som är en 9 km vandringsled som knyter samman fyra intilliggande naturreservat.

Limhamns kalkbrott är en unik plats i Malmö. Området är ett resultat av den industriella brytningen av kalk för tillverkning av cement. Nu har naturen börjat ta över men idag finns fortfarande mycket kvar som påminner om kalkbrytningen från mitten av 1800-talet och fram till 1994.

Kalkbrottet är cirka 1300 meter långt, 800 meter brett och 65 meter djupt. Går man runt brottet har man gjort en promenad på 4 kilometer. 

Brytningen av området påbörjades 1866 och pågick fram till 1994. Den sista sprängningen gjordes 1993. Den sprängteknik som användes har format brottet så det består av platåer, så kallade pallar, med 20 meter höga och lodräta väggar. Då man sprängde användes ett ton dynamit. Det blev en kraftig smäll som många Malmöbor kände av.

Kalken i Limhamns kalkbrott har bildats i ett subtropiskt hav för mellan 65-62 miljoner år sedan (under tidig tertiär).  Den består i huvudsak av avlagringar från mikroskopiska kokkoliter (alger), bryozoer (mossdjur) och koraller. I vissa kalklager finns det gott om hajtänder (se bilden ovan) . En rest från en släkting till vithajen, som för miljontals år simmade omkring här tillsammans med andra nu utdöda arter. Fossil av två stycken krokodiler har man också hittat här i kalkbrottet.

Vatten pumpas kontinuerligt ur brottet - annars hade brottet nu varit en 55 meter djup sjö. Vattnet pumpas ut i Hammarsbäck och vidare till Öresund. I genomsnitt pumpas 70 liter per sekund ut
Under andra världskriget anlades djupa dammar som vattenreservoar. Runt dammarna växer det mest björk och sälg och trots att marken här stått orörd i över 60 år är jordlagret bara några centimeter tjockt.
Den södra dammen är cirka 8 meter djup och innehåller stora ålar som förmodligen är över 70 år gamla — isläppta för att rena vattnet.

Det finns över 2000 olika arter i kalkbrottet, djur, växter och svampar, och det trots brottets speciella livsmiljöer och att den industriell verksamhet inte upphörde förrän för cirka tjugo år sedan. Flera av arterna är sällsynta eller speciella på något sätt. Mest uppmärksammad är förekomsten av den  utrotningshotade grönfläckiga paddan och kalkkrassingen.

I brottet finns mycket rovfågel. För cirka tio år sedan flyttade ett pilgrimsfalkspar in och i april 2009 kom ett berguvspar till brottet. På kvällarna kan brottet fyllas av berguvs hanens mäktiga hoande. Den bruna kärrhöken är en rovfågel som häckar i den stora vassen. Andra häckande fågelarter är korp, gravand, skäggmes, mindre strandpipare, grå häger och backsvala. En återkommande vintergäst är strömstaren. 

Rådjur, hare, räv och grävling är exempel på däggdjur som finns i kalkbrottet. Även många olika arter av fladdermöss har påträffats där.

Det har gjorts stora undersökningar för att kartlägga småkryp i brottet till exempel har man hittat mer än 450 olika skalbaggsarter varav flera ovanliga och en art som är ny för Nordeuropa. Många sorters trollsländor finns också, en mycket ovanlig art, den mindre kustflicksländan, finns vissa år  i tusental i kalkbrottet.

Fem  svampar i området finns, vad man vet, inte någon annan stans i Sverige och en är troligen aldrig hittad tidigare.

Svartvide är väldigt vanlig i kalkbrottet men inte utanför. Andra ovanliga växter är till exempel klotullört, småtörel, strimfibbla och kalkbräken.

Sedan årsskiftet 2010-2011 är  Limhamns kalkbrott ett kommunalt naturreservat. Det är fastighets- och gatukontoret som förvaltar naturreservatet. På sikt ska kalkbrottet också bli mer tillgängligt för allmänheten.

Text: Malmö stad