Västkusten

Nordens ark är ett av Bohusläns populäraste besöksmål.

Namnet ger en hint om vad djurparken har som syfte. Liksom Noa skulle rädda djur för syndafloden vill man här rädda utrotningshotade djur. Här finns nämligen ett 80-tal av världens utrotningshotade djur där man kan se djur som varg, snöleopard och amurtiger.

I den Vilda parken sträcker sig en tre kilometer lång promenadsslinga där du möter djur som mindre panda, pallaskatt, järv, japansk trana och gulsvart pilgiftsgroda. På lantgården däremot är det skyddsvärda nordiska lantraser som man kommer nära och barn kan hoppa i hö och mjölka kossor.

I Ekoparksleden på 4,5 km tar man sig runt Ekoparken där man för att öka den biologiska mångfalden vill återskapa landskapet till hur det såg ut under 1700- och 1800-talen.

Tänk på att alla hägn är byggda för djurens bästa och därför gott om utrymme och kan ibland vara långt bort eller dolda. Medtag därför gärna kikare och en portion tålamod.

Mollösund är ett genuint gammalt fiskesamhälle på Orust sydvästra spets som idag är ett populärt  turistmål.

I sundet mellan samhället och Mollön passerar tusentals båtar som bjuder på rikt båtliv eller nyttjar gästhamnen.  

Man lockar med glasscafé, flera riktigt bra krogar men även matvaruaffär och fiskaffärer om man vill handla picknickmat.

Att vandra runt i den gedigna skärgårdsbebyggelsen inåt land kan rekommenderas.

Lyckorna är den sist byggda kurorten på västkusten och ligger i Ljungskile. Det som är kvar från kurortsepoken är bostadshus uppförda från 1877 till 1920.

Idag är det exklusiv sommar och året-runt bebyggelse. Med det exklusiva klientelet följer det sig naturligt även man även har två bra krogar. Lyckorna brygga och Musselbaren där den senare är vasstrået vassare.

Är man här vid bryggan så rekommenderas en promenad längs vattnet till småbåtshamnen eller rent av till Ljungskile som ligger en knapp km ifrån.

Söder om Grundsund ligger ön Skaftös sydligaste udde Islandsberg. Här har man en storslagen utsikt över skärgården med Gåsö i norr, Västerhavet rakt ut och Gullholmen i söder.

Till Islandsberg eller Islandsbergs huvud som yttre spetsen heter, tar man sig via en mycket vacker vandring på småvägar och stigar, över klippor och ljunghedar.

Sjöfarare har alltid skytt vattnen häromkring och då är det naturligt med en fyr vid den stora klippan mot vilken vindarna legat på. Fyrplatsen och fyrhuset är numera privatägt men udden det ligger på kan besökas om grinden är öppen och nås från bergkrönet med en stentrappa.

Som sig bör är gaveln mot havet vitmålad mot havet för att tjänstgöra som dagmärke från sjösidan. Fyrplatsen har två vattenfyllda sprickor varav en användes som hamn. Något som måste varit ovärderligt i detta utsatta läge.

Evert Taubes morfar var fyrvaktare här och den unge Evert besökte platsen flera gånger.