Ordet varberg kommer från vårdkaseberg som är just vad som låg här. Ett högt berg där man satte fyr på eldar för att varna intilliggande. Efter en kort vandring når man utsiktsplats som blickar ut mot havet och Varberg.
En kort promenad från parkeringen får man uppleva denna 100 m långa, 10 m djupa och endast 0,5-2 meter breda klyfta. Sägner säger att man måste hoppa över klyftan för att bevisa ett och annat. Prova inte.
En kort bit från parkeringen börjar stigen som leder rakt igenom klyftan. Den är 100 m lång, cirka 10 m djup och mellan 0,5 och 2,5 meter bred. En mäktig uppevelse att passera igenom.
Att hoppa över klyftan är kanske inte det första man lockas av men, också enligt folktro, så fick bygdens folk visa hur modiga de var genom att hoppa över den. Drängar ska ha tvingats hoppa över klyftan som ett slags anställningsprov.
Går man igenom hela klyftan kommer man att passera ett fastkilat stenblock. Enligt sägnen är det upphängt i ett osynligt silkesband och kommer falla ned när jordens sista människa passerat. Väl igenom klyftan så kan man ta sig upp på berget för att möta an
Geologer menar att klyftan uppkommit genom en försvagning med början redan för 100 miljoner år sedan. Söndervittring och erosion har med årmiljoner lett ned ända till markytan. På berget finns även rester av en fornborg.
Stranden är del av Sveriges längsta badstrand i Laholmsbukten som totalt är 12 km lång. Vissa delar av stranden får man köra ut på med bil, husbil mm men enbart dagtid.
En gård som bevarats sedan tiden före 1800-talets skiften. Här möter man ett landskap som var vanligt förr och i gårdsmuseet många gamla föremål. Fyra vandringsstigar utgår härifrån. Vacker utsikt över nejden.
Ett litet naturreservat som erbjuder flera lite kortare vandringsleder med enastående naturupplevelser. En fin badplats, bokskog med svalkande skugga och utsikt över Västerhavet.
Särö Västerskogs naturreservat har gamla tallar och hagmarksekar som inte finns i andra delar av Halland. Skogen är klassad som riksintresse och är unik i flera avseende längs den svenska västkusten.
I reservatet kan man gå flera vandringsleder där två är markerade och är 1,4 respektive 3 km långa. Övriga stigar har inga markeringar. Från en utsiktsplats har man fina vyer över Kattegatt.
Vill man bada så finns både klipphäll och sandstrand. Även restaurang och vandrarhem.
Utsikten är målet men vägen dit är inte fy skam. Man vandrar några hundra väl skyltade meter genom Skipås naturreservat förbi betande kor och lundar av ädellövträd.
Om man gillar stränder och höga sanddyner har man kommit rätt. Gillar man även kitesurfing eller beskåda detsamma än bättre. Svårslagen rastplats finns högt över dynerna.
Os står för mynning och det är precis vad Lagan gör ut i detta dynlandskap. Havsströmmar gör att utloppet med tiden förflyttar sig norrut. Bad avrådes pga havsströmmar. Det bildas strandsporrar, smala landtungor som bildar vikar och laguner, som är spännande att gå ut på.
Platsen är populär bland sportfiskarna, som där kan landa lax och havsöring. Fiskekort krävs.
Från toppen av den höga sanddynen vid utloppets norra sida har man härlig utsikt över Laholmsbukten och Bjärehalvön och har man tur är kitesurfare här som gör spektakulära uppvisningar.
Bad avrådes.
På medeltiden låg en köpstad här vilket var en handelsplats helt enkelt. Uppifrån fågeltornet ser man rester av hamnen en bit ut från stranden och skådar fåglar såklart. Även båtmuseum.
Detta är en ruin efter en medeltida riddarborg som har ägts av Karl Knutsson Bonde som regerade Sverige i hela tre omgångar. På den tiden gick havet ända hit. Dackes folk brände borgen 1542.
Två kilometer söder om nuvarande Fogelvik och nära vägen mot Kvädö ligger ruinerna efter den medeltida riddarborgen Fogelvik, som omtalas som "Fogelviks torn" 1419. Lämningar finns efter borgens fasta hus, ett stentorn som varit uppfört till tre eller fyra våningars höjd, samt grunder efter enklare träbyggnader, källare och en i sluttningen ingrävd, skyddad hamn. Hela anläggningen var på den tiden omfluten av saltsjön och en grävd vallgrav. På andra sidan vallgraven låg troligen en trädgård och diverse ekonomibyggnader. På 1400-talet residerade här bl a Karl Knutsson Bonde, konung tre gånger under den tid Sverige fortfarande var ett valrike. På äldre dagar drömmer han sig tillbaka på sin unika levnadsbana, enligt den bekanta krönikestrofen på följande sätt:
Medan jag var herre till Fogelvik
var jag både mäktig och rik
men sedan jag blev konung i Svea och Göta land
var jag en arm och olyckelig man.
År 1542 brändes borgen ner till grunden av Dackes folk. Eventuellt byggdes den upp igen på samma ställe, eller flyttades redan då till sin nuvarande plats. Strax söder om borgruinen och bäcken utmed Kvädövägen finns en vacker och ovanlig eneskog intill den betade strandängen med rikt fågelliv.
Utskrift
