Utsiktsplatser av högsta klass.

Hönö är en populär ö och är är främst förknippat med Klåvaområdet med sin fiskehamn, sina restauranger, caféer, affär, gym och ett stort utbud av butiker. 

Ett fiskemuseum är riktigt intressant och har främst fina modeller av båtar. I närheten av hamnen finns de fina badvikarna Hästen och Lappesand med bryggor och toaletter. 

Ett stort utbud av aktiviteter som klättring och kajakpaddling.

Från Hönö Klåva avgår även båtarna mot Vinga fyr.

Utanför Näsum norr om Ivösjön ligger Gudahagen, ett område som troligen bestått av 250 resta stenar och rösen. Gudahagens ursprung och funktion har inte kunnat fastställas, men man har påträffat gravar från både järnålder och kristen tid. I folktradition utpekas Gudahagen som offerplats eller hednatempel. 

Gudahagen Tempelplatsen, Gullstringsbacken Gamle kyrkogård med backar, är de namn som nämnes i äldre beskrivningar och kartor över den höjdrygg som är belägen 800 meter SV om Näsums Kyrka. Allmänt bekant är platsen idag under namnet Gudahagen. 

I april 1938 kom en arkeologiedoktor Folke Hansén till platsen, och gjorde en mera omfattande undersökning ( dock ej grävning ) dateringen som här gjordes bestämdes till järnålder. Man fann då första gången spår efter gravar och offerstenar inom området, och därefter föddes namnet ” Gudahagen ”, därför att tydliga jämförelser kunde göras med ”gudahagar” som finnes på Island. 1920 fanns en man vid namn Nils Tollerup verksam, samt en tid bosatt i Näsum. Han lät på egen bekostnad år 1943 resa en minnestavla med följande inskription. 

"Vandrare stanna. se dig om, här stod forntida helgedom Heden tid en helig ort, som minner om vad då var stort. Den hårda sten ej tidens tand förmått förstöra" 

"Människohand ej lämnat mycket orört kvar,av det som forntid uppbyggt har. Här kämpats mången själslig strid med bön för ära, kamp och frid Med vördnad dessa stenar spar, de vittnar om hur fordom var." 

Den första större provgrävningen som syftade till att försöka klarlägga vilken typ av fornlämning det rörde sig om, samt att datera densamma, ägde rum sommaren 1967. Svaret på den frågan, om någon kristen anknytning till platsen funnits, ingick också i arkeologernas program. Initiativtagare var den numera bortgångne professor Holger Arbman, Lund. Grävningsresultatet finnes redovisat i en artikel i Skånes Hembygdsförbunds årsbok 1968 av Claes Wahlö som var med som arkeolog assisterande professor Arbman. Parkering finns.

Text Bromölla kommun.

Limhamns kalkbrott är en unik plats i Malmö. Området är ett resultat av den industriella brytningen av kalk för tillverkning av cement. Nu har naturen börjat ta över men idag finns fortfarande mycket kvar som påminner om kalkbrytningen från mitten av 1800-talet och fram till 1994.

Kalkbrottet är cirka 1300 meter långt, 800 meter brett och 65 meter djupt. Går man runt brottet har man gjort en promenad på 4 kilometer. 

Brytningen av området påbörjades 1866 och pågick fram till 1994. Den sista sprängningen gjordes 1993. Den sprängteknik som användes har format brottet så det består av platåer, så kallade pallar, med 20 meter höga och lodräta väggar. Då man sprängde användes ett ton dynamit. Det blev en kraftig smäll som många Malmöbor kände av.

Kalken i Limhamns kalkbrott har bildats i ett subtropiskt hav för mellan 65-62 miljoner år sedan (under tidig tertiär).  Den består i huvudsak av avlagringar från mikroskopiska kokkoliter (alger), bryozoer (mossdjur) och koraller. I vissa kalklager finns det gott om hajtänder (se bilden ovan) . En rest från en släkting till vithajen, som för miljontals år simmade omkring här tillsammans med andra nu utdöda arter. Fossil av två stycken krokodiler har man också hittat här i kalkbrottet.

Vatten pumpas kontinuerligt ur brottet - annars hade brottet nu varit en 55 meter djup sjö. Vattnet pumpas ut i Hammarsbäck och vidare till Öresund. I genomsnitt pumpas 70 liter per sekund ut
Under andra världskriget anlades djupa dammar som vattenreservoar. Runt dammarna växer det mest björk och sälg och trots att marken här stått orörd i över 60 år är jordlagret bara några centimeter tjockt.
Den södra dammen är cirka 8 meter djup och innehåller stora ålar som förmodligen är över 70 år gamla — isläppta för att rena vattnet.

Det finns över 2000 olika arter i kalkbrottet, djur, växter och svampar, och det trots brottets speciella livsmiljöer och att den industriell verksamhet inte upphörde förrän för cirka tjugo år sedan. Flera av arterna är sällsynta eller speciella på något sätt. Mest uppmärksammad är förekomsten av den  utrotningshotade grönfläckiga paddan och kalkkrassingen.

I brottet finns mycket rovfågel. För cirka tio år sedan flyttade ett pilgrimsfalkspar in och i april 2009 kom ett berguvspar till brottet. På kvällarna kan brottet fyllas av berguvs hanens mäktiga hoande. Den bruna kärrhöken är en rovfågel som häckar i den stora vassen. Andra häckande fågelarter är korp, gravand, skäggmes, mindre strandpipare, grå häger och backsvala. En återkommande vintergäst är strömstaren. 

Rådjur, hare, räv och grävling är exempel på däggdjur som finns i kalkbrottet. Även många olika arter av fladdermöss har påträffats där.

Det har gjorts stora undersökningar för att kartlägga småkryp i brottet till exempel har man hittat mer än 450 olika skalbaggsarter varav flera ovanliga och en art som är ny för Nordeuropa. Många sorters trollsländor finns också, en mycket ovanlig art, den mindre kustflicksländan, finns vissa år  i tusental i kalkbrottet.

Fem  svampar i området finns, vad man vet, inte någon annan stans i Sverige och en är troligen aldrig hittad tidigare.

Svartvide är väldigt vanlig i kalkbrottet men inte utanför. Andra ovanliga växter är till exempel klotullört, småtörel, strimfibbla och kalkbräken.

Sedan årsskiftet 2010-2011 är  Limhamns kalkbrott ett kommunalt naturreservat. Det är fastighets- och gatukontoret som förvaltar naturreservatet. På sikt ska kalkbrottet också bli mer tillgängligt för allmänheten.

Text: Malmö stad