Vandra i naturen.

Sicklasjön har fått sitt namn efter en av Nackas mest tongivande gårdar, nämligen Stora Sickla gård. Men det finns tyvärr inte många spår kvar av gården. Huvudbyggnaden uppfördes på 1790-talet och låg precis vid sjön där man idag finner Fredells byggvaruhus, den förstördes av en brand 1989. Kvar finns dock Sickla allé, som en gång i tiden var uppfarten till gårdens tomt. De äldsta skriftliga beläggen för gårdens existens är från medeltiden, men man tror att det kan ha funnits historia ännu längre tillbaks i tiden. När gravfält i närheten grävdes ut 1966 hittade man gravgåvor från 900-talet.

Den höga tegelbyggnaden i Sickla allé färdigställdes 1959 som huvudkontoret för Svenska Fläktfabriken. 2004 byggdes det om till flerbostadshus. Efter att Saltsjöbanan kom till på 1890-talet blev Sicklaområdet attraktivt för industribelastningar. På Sickla industriväg låg bland annat Atlas Copcos verkstadsindustri och Cascos limfabrik. Idag rymmer de byggnaderna annan verksamhet, bland annat Nacka kulturcentrum i Dieselverkstaden.

Denna gård är välbevarad och har anor från åtminstone 1600-talet. Förutsättningarna för jordbruk var dåliga på platsen men bäckfåran som ligger precis intill gården gav möjlighet till kvarnverksamhet. Det finns noteringar om en kvarn på 1500-talet. På 1700-talet anlades ett bomullstryckeri på huvudgården Stora Sickla och ett mindre verk anlades vid Lilla Sicklas bäckfåra. Här fanns både vattenkraft och goda utskeppningsmöjligheter.

I den engelska parken vid Lilla Sickla gård (Lill-Sickla), på en udde vid sjön, står ett åttkantigt lusthus. Troligen är det från sent 1700-tal eller tidigt 1800-tal då trenden med denna typ av trädgårdar kom till Sverige. I parken finns även ett gravmonument som kallas Filosofens grav och omges av en halvcirkel av dubbla lindar.

Troligtvis kommer gravnamnet från 1700-talsfilosofen Jean Jacques Rousseau som begravdes i en engelsk park norr om Paris. Men denna grav innehåller tre personer: prostinnan Catharina Charlotta Pontin (1780-1868), dottern Carolina Henrika Matilda Pontin (1810-1877) samt en yngre person som inte har identifierats. Sickla gård ägdes under slutet av 1800-talet av protokollsekreteraren L.C. Pontin. Det romantiska gravmonumentet rymmer hans mor Catharina och syster Carolina.

I de två gula husen söder om Nackanäs, precis vid Nackanäsbrons södra fäste fanns det tidigare en värdshusrörelse. Krogverksamhet startade vid platsen som kallas Nynäs under 1600-talet, och flyttades sedan till Nackanäs runt 1860. Byggnaden brann sedan ner på 1960-talet.

Vid näset mellan Sicklasjön och Järlasjön sträckte sig den urgamla farleden och vinterleden (över is) från skärgården till Stockholms vintertull. De två byggnader som finns kvar har en tydlig 1800-talskaraktär, men huvudbyggnaden som kallas Stora Nynäs kan ha delar av en äldre byggnad.

Väster om huvudbyggnaden ligger en långsträckt lusthussalong (Lilla Nynäs) som uppges ha tillkommit på 1820-talet då ägaren ville göra stället mer attraktivt för "bättre folk".

På en parkliknande udde mot Sicklasjön ligger denna före detta sommarvilla som uppfördes 1874 av häradshövding Karl Barthelson. På denna tid trafikerades sjön av ångbåtar från Stockholm vilket gjorde stränderna attraktiva för sommarvillebebyggelse.

Nysätra är ett välbevarat exempel på en villa i så kallas schweizerstil, och omges med murade terrasser och äldre lövträd. Området runt omkring var tidigare odlingsmark och torpbebyggelse som tillhörde Stora Sickla gård. På 1920- och 1930-talen började det dock byggas fler bostadshus på platsen.

Två av folkhemsepokens mer kända arkitekter Sven Backström och Leif Reinius ritade detta radhusområde 1943, beläget sydost om det gamla industriområdet nära Sicklasjön. Radhusområdet vid Gillevägen består av tre radhuslängor grupperade kring en gård som öppnar sig ner mot Sicklasjön. Byggnaderna är välbevarade och har ett avskalat formspråk typiskt för funktionalismen.

1947-1948 tillkom detta bostadsområde som var tänkt som hyreshus för Atlas Copcos anställda. Bebyggelsen består av ett antal smalhus placerade i en sluttning ner mot Sicklasjön och området präglas av en uppdelning mellan bostadsmiljö, trafikmiljö och natur/rekreation. Husen är ritade av arkitektbröderna Tore och Erik Ahlsén som även är kända för Årsta centrum. Speciellt för båda ställena är de dekorativa fasadutsmyckningarna i geometriska mönster.

Här håller Danderyds båtklubb till men det är ett väl tilltaget promenaddäck för allmänheten. En rogivande plats att vara på.

Den nu igenbommade grottan är hela elva tusen år gammal vilket man kunnat mäta i lerlagret i den över femtio meter långa och åtta meter djupa grottan. Alldelels intill finns en utsiktsplats med bänkar och fin utsikt över Edsviken.

Sätra ängar är ett naturskönt park- och ängsområde vid Edsviken. De norra delarna som ligger nära Sätraängs kyrka visar rester av en trädgård från 1700-talet. Prästgården har varit omnämnd redan på 1400-talet.

Utsiktstornet som finns på denna plats kom till 1996 och efterliknar den gamla väderkvarnen som stod på samma ställe mellan 1850-1950. Kvarnen var i drift ända till 1910 och var av holländsk typ. Från tornet finns en enorm utsikt över Boo gård, Stäkets inlopp och Baggensfjärden ändå bort till Gustavsbergs inlopp med Farstasundsbron och Gustavsbergs vattentorn.

Den gamla gården brändes ner av ryssarna år 1719 under de så kallade rysshärjningarna. Efter detta uppfördes huvudbyggnaden på denna gård av Nicodemus Tessin d.y. på 1720-talet  av timmer. Gården blev byggnadsminne 1977. Runt omkring finns tre välbevarade personalbostäder uppförda på 1700- och 1800-talet. Eftersom att Boo låg långt från sockenkyrkan på Värmdölandet fick de ett eget kapell på 1600-talet och platsen blev ett sockencentrum. Dock brändes kapellet ned i samband med rysshärjningarna år 1719. Det nuvarande kapellet byggdes 1724. 

Vid början av tillfartsvägen till kapellet ligger en stor gråstenskällare som kan vara en rest av en äldre huvudbyggnad. På gården fann man även Nackas enda runstensfragment som tyder på tidiga maktanspråk. Boo gård ägs och bebos idag av familjen Ribbing och består av ett större park- och trädgårdsområde.

Baggensfjärden var förr känt för gott strömmingsfiske och vid Boo gårds hamnbassäng (som idag är ett allmänt bad) ligger en gammal sjöbod som minner om det fiskartorp som funnits på platsen sedan åtminstone det första delen av 1700-talet. Själva torpstugan ligger i backen bakom boden.

Vid ångbåtsbryggan ligger två så kallade tullstugor, som dock aldrig har använts för just tullbevakning. Den östra användes som likbod då man skulle ta sig till Boo gamla kyrkogård på Skogsö. Den är uppförd på 1700-talet eller tidigt 1800-tal. Under 1600- och 1700-talet låg det en välbesökt sjökrog på udden vid Boobadet.

Då Vaxholm fick en tullstation 1563 blev Stäket en smuggelled. Detta åtgärdades genom att sätta en tullbom där Baggensstäket smalnar av, strax väster om Boo gård. Detta skedde på 1600-talets slut och sundet kallades då för Lillströmmen. Namnet Knapens hål kom till efter tulltjänstemannen Olof Knaap som tjänstgjorde på platsen från 1680-talet till sin död 1710. Han blev smittad av pesten från en estländsk skeppare vilket dödade hela Knaaps familj och således blev startskottet för hela Stockholms pestepidemi.

Gustavsbergsbolagets ångbåtstrafik gjorde Baggensstäket till ett attraktivt sommarställe. 1885 byggdes Lilla Lännesta, ursprungligen som en sommarvilla och en av områdets mest praktfulla. Detta område tillhörde tidigare Lännersta gård, därav villans namn.

Här låg tidigare en bomspärr som Nicodemus Tessin d.y. (ägaren av Boo gård) hade inrättat för att ta in en kanalavgift. Detta efter att ha muddrat upp farleden år 1704. På mitten av 1800-talet fick Gustavsbergsbolaget ansvar för underhållet och de byggde senare en tullvaktsstuga. 1878 flyttade man både spärren och stugan till Knapens hål.

1910 byggdes Schnellska villan, ett sommarhus som senare blev utbyggt och verksamt som Gammeluddens vårdhem. På 1600-talet låg en krogstuga på Gammeludden, kallad Backsta eller Baggsta krog, och i början av 1700-talet flyttades verksamheten till östra delen av Stäkessund, på udden invid skansen. Den äldre krogplatsen fick då namnet ”Gamla udden”. När krogverksamheten upphörde på 1870-talet byggdes familjen Sandahls sommarvilla. På Skogsösidan finns Erstavikskrogen kvar, en låg röd stuga från 1700-talet, beläget bredvid ett grönt hus från sent 1800-tal som var skepparfamiljen Nyströms bostadshus.

Kyrkan stod färdig 1623. Den var betydligt mindre då och hade inga fönster i norr då man förr trodde att onda makter kunde ta sig in via fönstren. År 1867 byggdes en ny sakristia åt norr med tresidig avslutning. Den har byggts om ett flertal gånger och fick sitt nuvarande utseende 1972 efter att 1969 varit utsatt för brand.

Arkitekt för radhusen (byggdes 1907) var Rudolf Arborelius, Stilinfluenser och idéer hämtades från England, Tyskland och USA.
Radhusen byggdes för arbetarfamiljer. Tanken var att de som arbetade vid Lidingöbanan eller något annat närliggande skulle bo i husen, men så bidde det inte, husen var nämligen mycket svårsålda och svåruthyrda. Kostnaden för att hyra låg på 650 kr/år och köpkostnaden på ca 6000.

Boholmen är en liten romantisk ö som i folkmun kallas "kärleksön". Den nås med gångbro från strandpromenaden vid Kyrkviken. Det är mysigt att gå stigen runt den, vilket tar max några minuter, men stanna gärna till vid rastplatsen med utsikt längs hela Kyrkviken bort mot Hustegaholm. På stranden vid kyrkvikens norra del i höjd med Boholmen finns en mycket gammal ek som är naturminne.

En liten udde öppen för allmänheten. Det finns tre hus man kan hyra för fest eller konferens, "Kökshuset", "Mellanhuset" och "Övre huset". Det finns ett sommarcafé samt  Pensionärsvillan som förr var ett vaxljusfabrik. Hustegaholm var för 5-600 hundra år sen skilt från fastlandet men förenades i och med landhöjningen. Bortom gårdarna ligger vackra ekhagar.