Naturreservat och vandringsleder.

Ramsvikslandet har fina badställen och vandringsleder. Landskapet domineras av stora klippområden, med omväxlande ljunghedar, mindre våtmarker och ängar.

Ängarna har en flora med stor artrikedom och olika slags vadarfåglar som även ses i de grunda vikarna. 

Ramsvik är egentligen en halvö som blev separerat från fastlandet med Sotekanalen. Bygget av kanalen var ett beredskapsarbete för de arbetslösa stenhuggarna under 30-talet. Idag kommer man över hit via en svängbro.

Den östra delen mot Sotekanalen är frodig och grön med betesmarker medan den västra är kalt och kargt så att inte ens knappt lavar växer. I de karga klipporna av röd bohusgranit ser man spår av inlandsisens framfart i form av jättegrytor, rundhällar, isräfflor och svallad morän.

På Ramsvikslandet finns camping och vandrarhem.

Här kan man få dagens träningspass genom att vandra upp på toppen och beskåda den fantastiska utsikten 514 m ö h (303 m klättrar man) som getts tre stjärnor i Guide Michelin vilket betyder att det är värt resan i sig.

Betalar man för korgliften så kan man åka upp och ned enbart för att se utsikten. Naturstig med vidunderlig utsikt i alla vädersträck.

Sommartid downhillåkning, frisbeegolf, höghöjdsbana, skärmflygning, historiskt armborstskytte och fiske i närområdet

Vintertid skidåkning såklart och då kan man ta sig upp till restaurang Toppstugan eller Kattis Kafé.

1936 fann en blott 11-årig pojke detta fynd när han harvade på familjens ägor. Det man fann kallades Bockstensmannen och visade sig efterhand vara västvärldens bäst bevarade medeltidsdräkt. Det var syran i mossen som hade tjänat som konserveringsmedel.

Man kom fram till att det var kvarlevorna av en man som dog cirka 1350-1370. Förutom den unikt välbevarade dräkten så är fyndet enda kända mossliket som fått pålar slagna genom kroppen. Varför man pålade döda var troligtvis för att de skulle förhindras att lämna platsen och bli gengångare.

Ett digert forskningsarbete för att inte säga detektivarbete har gett följande. Mannen hade inte ett grovt arbete men ridit en del vilket skelettets slitage och tillväxt kunde utvisa. Av kläderna att döma var han en tjänsteman av en högt uppsatt person.

För att ta sig till fyndplatsen så går man den utmärkta vandringsleden. Vill man dock se fyndet så visas det på Varbergs kulturhistoriska museum i Varbergs fästning.