Offerlund
Lunds by ligger i Gladhammars socken i Tjust härad. Lund eller Lunden, var troligen uppkallad efter en forntida offerlund. I gamla tider lär Gladhammars prästgård legat en bit ifrån den nuvarande på en äng som kallas ”tomten” och flyttades 1623 till Västrum. Prästgården skulle bli gruvfogdeboställe. ”Tomten” ligger strax bakom hembygdsgården ner mot ån.
Gästgiveri
Förr hade man i byn flera åligganden, som man turades om med. Det gällde t ex härbärgerandet av tiggare och vandrare som krävde gratis logi. Fördelandet av denna börda skedde med en s k ”fattigklubba”, som främligen fick hämta hos den som sist tagit emot och föra klubban till den, som stod i tur. Även skyldighet att hålla gästgiveri turades man om med, månadsvis enligt ett ordningsschema medsols runt torget.
Skjutslag
Lunds by ingick tillsammans med några andra byar också i ett skjutslag, där man under en vecka fick hålla häst och vagn och skjutskarl. Den som stod i tur att köra underrättades genom en s k ”budklubba” eller ”skjutsklubba”. Ägorna i byn var ofta gemensamma både i åker och äng före laga skifte och skogen var helt odelad. Man delade även på ett s. k. ”ålhus”, brygghus, såg, smedja, bastu och rökhus.
Koboltgruva
En kilometer från byn ligger en nedlagd koboltgruva som förr lär ha brukats av byalaget. Ägogemenskapen har här gått något vidare än som annars var brukligt.
De åtta husen
De åtta mangårdsbyggnaderna ligger med långsidorna mot torget med två korsande gator. Gatan uppåt kallades för Kårbyvägen och nedåt för Kyrkovägen. Vägen mot den före detta lanthandeln i Gladhammar var Stadsvägen och motsatta vägen hette Getterumsvägen.
Husen i byn är panelade och rödfärgade och i storlek och planlösning i huvudsak lika varandra. Husen har alla huvudingångar mot torget. Till gårdsplatser bakom husen leder endast köksingångar. Detta är något ovanligt då svenska bondestugor förr alltid hade ingång från gården. Således blir torget på en gång torg, gata och gård. Bebyggelsen som finns här idag stammar från 1700-talets början, medan husens övervåningar ofta är påbyggda under 1800-talet. Bakom bostadshusen ligger ladugårdar och undantagsstugor. Från år 1686 utvecklades byn till sitt nuvarande utseende med sin typiska släktbykaraktär. Karl XI hade då förlänat Lunden som varit kronohemman i flera årtionden till bondeståndets talman Per Olsson, en namnkunnig och välaktad man i Gladhammar, ledamot av och talesman för Bondeståndet.
Släktby
Efter Per Olssons död, 1692, blev Lunds by genom arvskiften och hemmansklyvning en typisk släktby, där delägarna i första generationen var en son och två mågar, sedan kusiner, osv. Redan på 1750-talet fanns det åtta hushåll i byn. Fram till 1894 var samtliga åtta hushåll ättlingar till Per Olsson och bland de nuvarande ägarna är det fem hushåll, som kan räkna sig som ättlingar. Ända fram till 1916 var byn oskiftad och släktförhållandena torde varit anledning till att byn inte splittrades vid laga skifte 1915-1917.
Lusknäppa
Vid bäcken, som rinner genom byn, finns också en bysåg med vattenhjul. Den är nu ur bruk men användes till 1929. I byn finns även en sevärd ryggåsstuga från början av 1800-talet med öknamnet ”Lusknäppa”, ett namn som den fått under den tid då den användes för att härbärgera vägarnas vandringsmän.
Utskrift
