Skåne

Pålsjöbaden benämndes först ”det Follinska badhuset”, eftersom det uppförts av familjen Follin. Badet var inte direkt ensamt i området – det fanns flera privata badbryggor och hytter vid den här tiden, men Pålsjöbaden är den enda som står kvar idag. 1912 blev kallbadhuset tillgängligt för allmänheten. Ett kallbadhus får ta emot en del stryk från både vind och hav, och 2013 var det dags att montera ner hela Pålsjöbaden, ge det nya pålar och sätta upp det igen.

På Pålsjöbaden finns det en herravdelning och en damavdelning, samt en familjebastu vid bestämda tider.

Vad vore Malmö förutan stekt sill? Utan sill vore Malmö förmodligen inte alls, ty det var med sillfisket under tidig medeltid som byar, så småningom städer uppstod längs Skånes kuster. Arkeologiska lämningar visar att det fiskades sill i Malmö redan i slutet av 1100-talet.
 
Under senmedeltiden hade sillfisket vuxit till nära nog en industri. Hansans koggar levererade salt och tomtunnor från Lüneburg och återvände med tunnorna fulla av saltad sill för den europeiska marknaden. I Skanör låg den stora sillmarknaden, men man beräknar att bara från det dåtida fiskeläget Malmö såldes 11 000 ton sill per år till köpmännen från Lübeck.
 
Men från och med 1500-talet minskar sillfisket successivt. Sillen gick inte till som tidigare och fisket - som engagerat nästan alla Malmöbor - blir en verksamhet för specialister. Yrkeskategorin "fiskare" uppträder i skattelängder och rättsprotokoll.
 
Efter att Malmö blivit svenskt 1658 stagnerade staden och det var först med hamnens utbyggnad i slutet av 1700-talet och industrialismen på 1800-talet som befolkningen började växa igen. Alla måste ha mat och fisket erbjöd billig sådan. Antalet yrkesverksamma fiskare ökade nu kraftigt.

De välbekanta malmö-itiska fiskehoddorna började uppföras under andra hälften av 1800-talet. Hoddan var ursprungligen en enkel enrumsbod uppförd av lådbrädor. Senare kom en tvårummare, hög och smal i två våningar. På övervåningen förvarades redskapen och på bottenvåningen satt man och arbetade med näten. Då som idag skedde fisk-kommersen i ett stånd framför hoddan.
 
Under 1900-talets andra hälft minskade åter fiskets betydelse för Malmö. Fisken importerades och handeln övertogs av grossister. Hoddorna hotades av nedläggning. De få yrkesfiskare som ännu var verksamma på 1950-talet donerade sina hoddor till Malmö museum med förbehållet att de skulle få använda bodarna under sin livstid. 1956 flyttades de kvarvarande fiskehoddorna till Banérkajen invid Sjöfartsmuseet. Här ligger också MÖ865, en av de sista sillabåtarna, nu tillhörig museet.
 
Fiskehoddorna är idag ett unikt och alltjämt levande inslag i gatubilden.

2009-01-07 /Bo Gentili, Stadsbiblioteket

Text: Malmö stad.

Alunbruket en av Sveriges största industrier – med egen valuta.

I mer än ett sekel låg den gulvita, svaveldoftande röken tung över Andrarum. Den svarta alunskiffern förvandlades med eldens hjälp till alun, och de röda slagghögarna växte sig höga.

Bruket grundades av Jochum Beck, som 1637 fick Christian IV:s privilegium att anlägga ett alunbruk. Christina Piper köpte bruket 1725. Under perioden fram till hennes död år 1752 upplevde Alunbruket sin storhetstid. Som mest bodde här 900 personer. Alunverket i Andrarum var Nordens största brukssamhälle och en av Sveriges största industrier. Bruket var ett slags ”stat i staten” med egen valuta (C.P.-sedlar), egna affärer, eget apotek, eget skomakeri, egen guldsmedja, eget sadelmakeri, egna krogar, eget skrädderi, egen skola, eget ålderdomshem, egen sjukstuga, egen domstol, eget fängelse, och så vidare.

Verkalinjen.

Alun användes förr vid färgning av garn, garvning av skinn och limning av papper, alltså den process som gav papperet en yta det gick att skriva på. För att få fram alun ur alunskiffern krävdes enorma kvantiteter ved. År 1686 utfärdade därför Karl XI en förordning om att all skog inom en cirkel med två mils radie, den så kallade Verkalinjen, skulle disponeras av Alunbruket. Brukets ägare fick då rätt att köpa all skog till ett förmånligt pris. Skogsägarna skulle fälla stämplade träd och forsla veden till bruket Rätten gällde dock inte skog som tillhörde adeln eller kyrkan. Verkalinjen var impopulär men avskaffades först år 1824.

Aluntunnorna forslades med häst och vagn till utskeppningshamnarna i Åhus och Kivik. Under en period också till en egen hamn vid Verkeåns mynning. År 1929 upphörde verksamheten vid bruket.

Kaffestugan Alunbruket.

Kaffestugan Alunbruket är Skånes äldsta kaffestuga, med anor från 1700-talet. Vackert belägen i närheten av Christinehof's Ekopark, har Alunbruket drivits av samma familj i fyra generationer de senaste 80 åren. Här serveras färska bullar, sockerkaka och småkakor, många bakade från recept som funnits med sedan kaféet grundades. En del nymodigheter i form av cheesecakes och liknande har tillkommit under åren, men allt är fortfarande hembakat - såklart.