Städer och pittoreska orter.

Ett stenkast från stora torget och intill älven ligger Trädgårdsgatan. Den kullerstensbelagda gatan är stadens vackraste gata.

Om man startar på låga nummer så kommer byggnaderna som följer.

Parken som invigdes 1877 och ger gatan dess lummiga karaktär.

Trädgårdsgatan 2, Grundelsgården
Efter en brand 1777 timrades nuvarande byggnad upp. 

Trädgårdsgatan 4, Blombergsgården
Gården låg ursprungligen vid Södra Staketgatan. Det var kopparslagsmästare Anders Blomberg som lät uppföra gården på 1820-talet. Mot 75 riksdalers arvode utfördes byggnadsarbetet av tre västvärmlänningar.

Trädgårdsgatan 6
Den här gården fick under byggnadsvårdsåret 1975 diplom av Värmlands museum för föredömlig renovering. 

Trädgårdsgatan 8, Prostgården
Nuvarande vackra prostgård är från år 1857. Siste prästen flyttade härifrån år 1965.

Trädgårdsgatan 10
Ett av Kristinehamns äldsta timmerhus, innehåller såväl kärnvirke som intressant historia.

Kristinehamns konstnärscentrum som även inrymmer den populära matmarknaden sista lördagen varje månad (utom juni).

Bildarkivet (Wahlundsgården vid Södra Torget) och restaurang Mastmagasinet är öppet året runt. Ii två av kvarteret Vågens gamla magasin håller Vågenkonstnärerna sina arbetslokaler öppna under Konstens helg i samband med Kulturkalaset Kristinehamn som infaller på hösten.

Ölme Diversehandel är en museal lanthandel i sekelskiftesmiljö. Diversehandeln låg ursprungligen i Ölme norr om Kristinehamn.  Det var en tid långt innan frysdiskar, elektriska kassapparater eller butikskedjor.

Här finns inte bara butiksinredning och skyltar från förr utan även produkter från förr som fotbollsskor till leksaker, porslin, tvättmedel, livsmedel som mjöl, kakao, kryddor, ärtor och kaffe i sina originalförpackningar

Du kan även handla i stil som förr. Burkar, korgar, linneprodukter från värmländska Klässbols linneväveri, Micklagårds vadmalskläder, lokalproducerad mat (vilket var det självklara alternativet förr) och karameller i strut mm. Men här finns även verk från verk från lokala konsthantverkare.

Kaféet är inrett med möbler i nyrokoko och gustaviansk stil och erbjuder fika, lunch och à la carte med fullständiga rättigheter.  

På uteserveringen sitter man med utsikt över älven Varnan som är ett inlopp från Vänern.

Fortsätter man längs älven i Kristinehamn kommer man fram till Bojorten Christine af Bro som är samma båttyp som är förebild för stadens vapen.

Bojortar fanns under här 1600-1800-talen och de väntade på att järnet från Bergslagen skulle lastas för att sedan fortsätta över Vänern.  Båten är dock nybyggd men efter gammal holländsk tradition.

Under sommaren arrangerar man olika typer av kryssningar för upp till 55 passagerare där middagar serveras. Ligger den i hamn kan man få en kopp kaffe i kajutan.

Den 15 meter höga skulpturen står stadigt på klippan Strandudden vid änden av Välösundet som är sundet som leder ut mot stora Vänern. Resan hit från Kristinehamn är mycket vacker och det går direktbuss eller så kan man hyra cykel. Sommartid även båt.

Hur gick det till när en av världens största Picassoskulpturer hamnade i Kristinehamn? 

I slutet av 1950-talet träffade Kristinehamnsbördige konstnären Bengt Olson av en händelse  Carl Nesjar som var en norsk målare, skulptör och fotograf. Han hade börjat att experimentera med ett nytt betongmaterial. 

Picasso som intresserat sig för betongens konstnärliga möjligheter hade inlett ett samarbete med Nejsar och de höll på att ta fram en serie skulpturer. Att förverkliga en av skulpturerna i monumentalformat skulle kunna förverkligas for 150 000 kr, vilket motsvaras av knappt fyra miljoner i dagens penningvärde.

Men det gällde att slå till, för New York väntades lägga ett bud. Bengt Ohlsson insåg vilken chans man hade att få något unikt till Kristinehamn och åker hem och lyckas övertyga kommunalpolitikerna om att slå till. 

Donationsbrevet kom i form av ett fotografi med en modell på plats på Strandudden. Där Picasso skrivit ”Oui, Picasso 7.7 1964”

Pablo Picasso följde Carl Nesjars arbete genom filminspelningar men han kom aldrig själv att få se sitt verk i verkligheten. Skultpturen invigdes midsommarafton 1965

Fakta: (text Visit Kristinehamn)

Monumentalskulpturen är ett av de största Picassokonstverken i världen i sitt slag. 

Den är 15 meter hög. 

Pelaren, som har en diameter på 1,65 meter, har två vingar med en spännvidd av 6x4 meter. 

En av vingarna väger cirka åtta ton. 

Skulpturen är utförd i naturbetong, vilket innebär att en form fyllts med sorterat stenmaterial och sedan har flytande vit cement injicerats. 

Den konstnärliga dekoren sandblästrades fram. 

Ytan är så hård att den sägs hålla i 2 000 år.

Det finns flera skäl att ta sig till Kristinehamns konstmuseum. Dels konsten givetvis men området Mariebergs Park är naturskönt och beläget vid Vänerns strand och har fina promenadstråk.

Museet är inrymt i en gammal panncentral till ett gammalt sjukhus som hade en vacker park som sköttes av en trädgårdsmästare och patienterna varav en stor del finns kvar.

Konstmuseet, som grundades 1997, har stora ambitioner. Även om man haft utställningar med storheter som Pablo Picasso, Henri Matisse och Alvar Alto arbetar man främst med att visa konstnärskap från nutida konstnärer.

En stor del av museet har verk skapade av konstnärer med anknytning till regionen. Största delen av samlingen är en donation av den Kristinehamnsbördige konstnären Bengt Olson som bosatt i Paris och känd för utsmyckningar av offentliga byggnader i Paris.

Museet har butik och Panncentralen café och restaurang.

Gamla stenbron, eller Östra bron är med sina 12 valv och 168 m, Sveriges längsta stenbro.

Den började byggas 1761 för att ersätta tidigare broar i trä som ansatts hårt av vårfloder.  Byggtiden var planerad till fyra år men det tog hela 32 år att bygga. Den invigdes 1797 men var helt avslutat först 1811.

Bron har blivit en symbol för Karlstad och formgivaren Helena Bengtsson på Klässbols väverier har tagit fram souvenirer i form av linnelöpare som kan köpas i staden.

Karlstad hette tidigare Tingvalla och var en köping. På Tingvallaön i Klarälven har det funnits en kyrka sedan 1300-talet som dock brann ned 1616 och den nya invigdes 1629.

När drottning Kristina gjorde Karlstad till stiftsstad 1647 blev kyrkan domkyrka som stod till 1719 då den brann ned varpå en ny uppfördes 1723-1730 där den står än idag på Lagberget. Även den har brandhärjats och svårast utsatt blev den under den stora stadsbranden 1865. Därefter är den restaurerad och moderniserad i omgångar.

Till minnet av en av Sveriges mest älskade och berömda författare sitter Selma Lagerlöf staty i Karlstad. Statyn blev färdig 1958 på 100-årsdagen av hennes födelse.

År 1909 fick Selma Lagerlöf som första kvinna Nobelpriset i litteratur. Priset gavs till henne främst för romanerna Gösta Berlings saga, En herrgårdssägen, Jerusalem och Herr Arnes penningar.

Den anrika dansrestaurangen Sandgrund som ligger just på ett sandgrund i Klarälven har numer blivit hem för konstnären Lars Lerins målningar.

Det var många platser som pockade på populäre konstnären intresse för att få härbärgera den hans alster. Lars Lerin själv valde en plats som han själv fattade tycke för, naturskönt i ett kulturstråk och nära centrum.

Lars Lerin räknas som en av Nordens främsta akvarellister och har ställt ut på gallerier och museer i Sverige, Danmark, Finland, Frankrike, Färöarna, Island, Norge, Tyskland, USA.

Intill ligger Värmlands Museum så ett dubbelbesök rekommenderas. 

Sandgrundsudden

Adress: Västra Torggatan 31 Karlstad

Värmlands museum är inrymt i två byggnader där den äldsta från 1929 är ritad av Cyrillus Johansson. 

Grunden i museet är en serie fasta historiska utställningar om Värmland genom 10 000 år från jägarfolk till månlandningens tid samt en konstavdelning om den värmländska konsten.

Här finns ett trevligt museikafé tillika restaurang. I museibutiken finns värmländskt konsthantverk, böcker samt en hel del kul för barnen.

Museibyggnaden och intilliggande park är värt ett besök även utom öppettider.

Karlstad grundades av Hertig Karl 1584 som utfärdade ett privilegiebrev vilket gjorde Tingvalla köping till staden Karlstad. På Residenstorget vid Klarälven står en staty över kung Karl IX (hans namn som kung).

1908 beslutades att en staty skulle uppföras till minne av grundandet och bildhuggare Christan Eriksson blev klar med statyn 1926 som avtäcktes av Gustav V.

Tage Erlandergatan 8, Karlstad

Karlstad drabbades av en stor brand 1865 då en många byggnader i stadskärnan brann ner. Kvarteret Almen skonades dock och här finns gamla trähus som undkom branden.

Under 1700-talet var kvarteret Almen ett av Karlstads mest eftertraktade bostadsområden. I kvareret och de närliggande kvarteren finns exempelvis Landshövdingehuset, Doktorsgården och Flachska gården.

Tage Erlandergatan 8  Karlstad

Mariebergsskogen är en härlig blandning av kultur, natur och nöje. 

I anslutning till våtmarkerna ligger Naturum Värmland med utställning. I Lillskogen kan man klappa lantdjur och som sig bör på en stadspark ett friluftsmuseum med gamla kulturbyggnader.  

Fika kan man göra i Kaféet i Naturum Värmland. 

Parken är öppen alla dagar, året om och det är fri entré för alla åldrar. Parken är bil- och cykelfri.

Uppfördes 1902–03 efter ritningar av ingenjör Göransson i Stockholm. Stilen är i jugend men den tar här inte ut svängarna på samma sätt som på kontinenten. Kyrkan med sitt branta takfall och stora byggnadskropp beräknades rymma 800 besökare. 

Hörntornen mot Esplanaden rymmer trappor till läktarna och gavelröstena likväl som långsidornas frontespiser har rutmönstrad dekor. Interiören är indelad i tre skepp med spetsbågeformade arkadbågar med målad dekor och ett högt, öppet innertak.

Sveriges största samling av Aguéliverk bl.a. Flicka i blått (ca 1889), Gotländskt landskap (1892) och Spanskt landskap (1916). Samlingen innehåller också verk av fl ertalet namnkunniga konstnärer samtida med Aguéli och senare, till exempel Karl Nordström, Helene Schjerfb eck och Sven X:et Erixson.

Även tillfälliga utställningar visas. För barn och ungdomar bedrivs konstpedagogisk verksamhet samt öppet hus under skollov.

Den stora dammen invid stadsparken. Dammen delas av en promenadväg med bro och bildar på så sätt övre och nedre Ekeby dammar. Ursprungligen skapat av det vattenflöde som rann ned från Långforsen samt senare av en utloppskanal från gruvan.

Där finns gädda, abborre och regnbågslax. Isättning av regnbågslax sker 1 gång/år. Fiske fritt utom vid karpfiske.

Namnet härrör från de bybildningar som fanns här redan under medeltiden. Tidigt fanns här även en mjölkvarn som utnyttjade vattnet på dess väg ned i Lillån. Kvarnen fanns kvar till 1964 då den föll offer för några barns ovarsamma lek med eld. Idag påminner en kvarnsten och en transformatorstation om den tidigare kvarnverksamheten.

Runt Ekeby dammar i stadsparken finns en trevlig och populär promenadslinga där många av de vita broarna passeras. I stadsparken finns även bangolf, kiosk och en stor lekplats.

Gammal utloppskanal från gruvan som 1827 grävdes både djupare och bredare samt försågs med enslussanläggning invid Jacob Mats kvarn . 

Syftet var att underlätta malmtransporten till hyttan ute vid sockenkyrkan. För ändamålet användes två kopplade pråmar som drogs av fyra män och styrdes av två. 

Vägen jämte kanalen kom på grund av det slitsamma knoget följaktligen att kallas trälvägen. En i dag igenfylld kanalstump fortsatte på andra sidan av Ekebydamm bort mot nuvarande Sveahuset. Där lastades pråmarnas malmlast om till hästforor för vidare transport till hyttan. Lastpråmarna var i bruk under åren 1829–87.

Platsen fungerade under 1800-talet som skarpskyttarnas övningsområde. Senare tillkom en idrottsplats vid Oxbacken som det då benämndes. Då idrottsplatsen flyttade ned till det som blev Silvervallen, öppnades det stora området väster om Ekebydamm för exploatering. Intresset för gröna frågor hade successivt ökat, redan tidigt hade planer på en offentlig park förts fram och de utmynnade så småningom i den stadspark som invigdes 1929. Skaparen av den vackra parkanläggningen var stadsträdgårdsmästare John E Lantz . 

Den första delen av parkkomplexet var den franska parken med symmetriska kvarter och rondeller, kantade med alléer och rosplanteringar. Centralt placerades en vattenkonst och längst bak i fonden ett romantiskt ekotempel dvs. musikpaviljongen.

Den engelska parken bredvid kännetecknas av lätt kuperad terräng, oregelbundna gångar och den stora grusplanen. Gången genom parken kallas i folkmun för ”Slingerbulten”. Här anlades redan på 1920-talet en plaskdamm. Parkstugan från 1928 och som revs i början av 1980-talet var en idyllisk servering för flanörer och andra. 

Denna engelska del av stadsparken kan uppfattas som ett ”vardagsrum” medan den franska delen har mera prägel av ”finrum”. Gränsen mellan de två parktyperna utgjordes tidigare av en trafikerad genomfart men sedan 1970-talet är bilarna borta från parken. De största tilldragelserna om året i stadsparken är valborgsmässoafton och Händels fyrverkerimusik som blivit något av en institution och tillfällen då det känns som om Salas hela befolkning är samlad.

Salas stadskyrka tillkom i samband med stadens grundläggning och invigdes 1641. Ursprungligen hade kyrkan ett enormt högt torn och spåntak. Uppförandet av tornspiran drog ut på tiden och belastade staden tungt ekonomiskt. I stadsbranden 1736 totalförstördes taket och den prestigefyllda tornhuven störtade brinnande ner. En ny men betydligt blygsammare huv uppfördes istället. 

Altartavlan som visar den sista måltiden torde ha utförts av hovmålaren Georg Schröder. Den skänktes till kyrkan av drottning Ulrika Eleonora d.y. 1738 som ett tack till Sala då hovet under pesten 1710–11 vistades i staden. De änglar som flankerar uppsatsen räddades under branden och är även de en tidigare kunglig gåva. Marmoreringarna på altarringen och predikstolen ska föra tankarna till de bergarter som finns i silvergruvan. När kyrkan renoverades i början av förra seklet försågs den med rosdekor i jugendstil, därav tillnamnet Rosenkyrkan. På kyrkogården finns även stoft et eft er Ivan Aguéli – helt nära sin födelseplats i det angränsande kvarteret.

Text Sala kommun

Kanske Salas vackraste gata när den visar upp kyrkan i fonden. Har tidigare varit längre men ramponerades i samband med att Ekebyskolan utvidgade sina lokaler. Gatan hyser vackra hus i trä och puts från 1700- och 1800-talen. Nämnas speciellt ska nr 3 som väl är stadens enda lägenhet med hårdstampat jordgolv! 

En smedja är förmodligen uppförd på 1860-talet. Några huskroppar bort på samma sida finns ett hus i rosa puts, idag boningshus men har fungerat som kyrka för både metodister och frälsningsarmén. Själva kyrksalen var belägen i den del som vinklar in på gården. För övrigt är hyreshuset från 1948 ett stilbrott i den annars pittoreska gatumiljön, här låg tidigare assessor Bellanders gård.